Ikväll träffade jag en så kär vän, som jag inte träffat på länge, och det var så härligt. Ni vet de där vännerna man har, sedan länge tillbaka. Som man inte träffar varje dag. När man väl träffas förstår man inte varför det inte skett tidigare. Det är garanterad kvalitet från första början till det plötsliga slutet. Det är fina stunder säger jag.
Det känns fint med sådana här gamla godingar till vänner. Vi känner varann bra, vi har samma sociala ork och gläds över stunden vi har suttit tillsammans. Sedan skiljs vi utan att gråta över att det kanske tar en stund tills vi ses igen. Den stunden väntar jag på redan nu. Ändå blir det inte på en tid, jag vet det, för jag känner oss.
Det var plus att vi träffades på restaurangen Mange sud. Hade aldrig varit där och jag funderade hela tiden hur månne namnet uttalas. Är det mange som på franska eller mange som man skulle kunna kalla någon som heter Magnus? Gott var det. Och pluspoäng för att vi satt där med ett gäng bröllopsgäster och ett brudpar. Det var intressant att se någon fira bröllop på en krog med en massa andra människor, inte privat och en torsdagkväll. Visst blev det ju ett snyggt datum: 31012013. Synd att det i februari inte finns 31 dagar, då sku det ännu snyggare.
Betjäningen på krogen var vänlig. Kanske nästan lite för vänlig eller påträngande, inte vet jag? Jag blir besvärad när det blir övervänligt...eller kanske det bara kändes tillgjort. Men summan var: Gå dit o ät. Det var riktigt gott. Och ifall du bestämmer dig för Cesarsalladen: Den är massivt stor. O ta med dig en god vän, då blir det ännu bättre!
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
29.1.13
Hur vågar du? - om att publicera bilder på nätet
Jag har ett jobb som med jämna mellanrum kräver lite bilder. Bilder av människor, bildidéer om det ena och det andra. När jag ändå ofta är i farten, gillar det där med bilder, blir det ofta bilder av mina barn. De får sedan posera på olika ställen: Jag behöver en bild till jobbet, säger jag. Än så länge ställer de snällt upp. Frågar om de ska synas på fejan? Ska vi titta på bilden av mig.
Idag undrade jag om jag får använda några bilder av Cattens lillaB i en av mina jobbpostningar. Hon svarade snällt ja självklart. Och i samma veva blev jag uppmärksammad på det här med att publicera bilder av sina barn, att publicera bilder överhuvudtaget på nätet. Jag är inte så skrämd av det. Än så länge tycker också barnen det är helt ok att de figurerar på olika sidor. Det finns väl inget de gillar mer än att se sin egen bild? Borde man vara skrämd och försiktig`?
Nog har jag ändå tänkt att nakenbilder på barnen behöver man inte publicera. Eller överlag, publicera sådant som är bra, sådant jag själv sku acceptera. Jag vill ju inte själv heller uppträda på nakenbilder på nätet. Inte vill jag heller att någon lägger ut bilder av mig som inte är till min fördel. Jag tänker väl på barnen så, om de på riktigt ser fina ut, bilden är lyckad eller det är någon liten rolig vits med bilden, kan det inte vara så farligt.
Så är det ju de där copyright grejerna. De är sedan en annan grej.
Här en bild som visar mig och mitt barn. Hade det varit bättre med en bild av en blomkruka?
Idag undrade jag om jag får använda några bilder av Cattens lillaB i en av mina jobbpostningar. Hon svarade snällt ja självklart. Och i samma veva blev jag uppmärksammad på det här med att publicera bilder av sina barn, att publicera bilder överhuvudtaget på nätet. Jag är inte så skrämd av det. Än så länge tycker också barnen det är helt ok att de figurerar på olika sidor. Det finns väl inget de gillar mer än att se sin egen bild? Borde man vara skrämd och försiktig`?
Nog har jag ändå tänkt att nakenbilder på barnen behöver man inte publicera. Eller överlag, publicera sådant som är bra, sådant jag själv sku acceptera. Jag vill ju inte själv heller uppträda på nakenbilder på nätet. Inte vill jag heller att någon lägger ut bilder av mig som inte är till min fördel. Jag tänker väl på barnen så, om de på riktigt ser fina ut, bilden är lyckad eller det är någon liten rolig vits med bilden, kan det inte vara så farligt.
Så är det ju de där copyright grejerna. De är sedan en annan grej.
Här en bild som visar mig och mitt barn. Hade det varit bättre med en bild av en blomkruka?
28.1.13
Bilburet folk
Idag körde jag med min gamla goda bil till butiken. Åååh så jag älskar att ha bilen just den dagen i veckan då jag åker och storhandla. Den är oersättlig. Faktiskt.
När jag satt i bilen funderade jag på folk med bil, folk som kör bil. Finns det månne någon undersökning som påvisar att män är bättre på att köra bil än kvinnor, eller tvärtom? Kan man överhuvudtaget påstå att det ena könet kör bättre än det andra, sådär överlag?
Jag vet att det finns vissa som kunde slå näven i bordet just nu och säga: Det är klart att män kör bättre. Kvinnor är kvinnor i trafiken...
Dem skulle jag inte ge så många öre för, de typerna.
Jag funderade över olikheterna, mellan kvinnor och män som kör bil, som jag känner. Jag tänkte på en massa saker. De här sakerna kan jag räkna upp:
1. Jag känner kvinnor som säger att de inte vill köra i någon viss stadsdel (typ centrum) eller inte vill köra i vissa slags före, oväder till exempel, snöstorm eller ösregn. Jag har aldrig hört en man säga så.
2. Jag känner fler kvinnor än män som sagt att de inte gillar att köra, därför kör de inte.
3. Jag känner män som anser att de är kungar i trafiken, världsbäst och säkrast i världen.
4. Jag vet om några par i vilka mannen alltid kör, undantagsvis kör kvinnan då de åker på en fest och mannen druckit för många öl för att kunna köra hem. Jag känner inga par där rollerna skulle vara motsatta, mannen kör endast då kvinnan är lätt rund under fötterna...
5. Jag tror att de kvinnor som är trevliga att åka med (läs: jag inte är rädd att åka med) är de som gillar att köra bil.
6. Jag åker ogärna i bil med en kvinna som är osäker eller en man/kvinna som tror sig vara världsbäst. Varför säger jag "kvinna som är osäker", jo orsaken är att jag aldrig varit i en bil som en osäker man kört, ingen man har erkänt sin osäkerhet. Men som sagt, de enligt egen utsago världsbästa brukar oftare vara män och de är precis lika skrämmande, om inte mer.
O vad vill jag komma fram till? Absolut inget. Det vara bara det här jag tänkte idag när jag körde från munksnäs till munkshöjden och tillbaka.
När jag satt i bilen funderade jag på folk med bil, folk som kör bil. Finns det månne någon undersökning som påvisar att män är bättre på att köra bil än kvinnor, eller tvärtom? Kan man överhuvudtaget påstå att det ena könet kör bättre än det andra, sådär överlag?
Jag vet att det finns vissa som kunde slå näven i bordet just nu och säga: Det är klart att män kör bättre. Kvinnor är kvinnor i trafiken...
Dem skulle jag inte ge så många öre för, de typerna.
Jag funderade över olikheterna, mellan kvinnor och män som kör bil, som jag känner. Jag tänkte på en massa saker. De här sakerna kan jag räkna upp:
1. Jag känner kvinnor som säger att de inte vill köra i någon viss stadsdel (typ centrum) eller inte vill köra i vissa slags före, oväder till exempel, snöstorm eller ösregn. Jag har aldrig hört en man säga så.
2. Jag känner fler kvinnor än män som sagt att de inte gillar att köra, därför kör de inte.
3. Jag känner män som anser att de är kungar i trafiken, världsbäst och säkrast i världen.
4. Jag vet om några par i vilka mannen alltid kör, undantagsvis kör kvinnan då de åker på en fest och mannen druckit för många öl för att kunna köra hem. Jag känner inga par där rollerna skulle vara motsatta, mannen kör endast då kvinnan är lätt rund under fötterna...
5. Jag tror att de kvinnor som är trevliga att åka med (läs: jag inte är rädd att åka med) är de som gillar att köra bil.
6. Jag åker ogärna i bil med en kvinna som är osäker eller en man/kvinna som tror sig vara världsbäst. Varför säger jag "kvinna som är osäker", jo orsaken är att jag aldrig varit i en bil som en osäker man kört, ingen man har erkänt sin osäkerhet. Men som sagt, de enligt egen utsago världsbästa brukar oftare vara män och de är precis lika skrämmande, om inte mer.
O vad vill jag komma fram till? Absolut inget. Det vara bara det här jag tänkte idag när jag körde från munksnäs till munkshöjden och tillbaka.
Så såg det ut när det doftade baby som mest
Här ska jag dela med mig två bilder när det doftade baby på lördagen. Det doftade mycket o gott. Jag postar samma bilder som Catta, vars finfina baby det är. Ni kan läsa mer om lördagen hos henne:
De pojkarna tyckte också om bebben. Lika mycket som jag. Och när jag tittar på bebben så visst vill man ju bara smeka de där underbara kinderna?
De pojkarna tyckte också om bebben. Lika mycket som jag. Och när jag tittar på bebben så visst vill man ju bara smeka de där underbara kinderna?
26.1.13
Babydoftande plättlördag
Idag började jag dagen med att steka en hög med plättar som jag skulle ta med mig till världens sötaste babyfamilj. Det blev stekos på morgonen och babydoft på eftermiddagen.
Babydoft är det bästa jag vet.
Mina små älskar babysar. De är så varsamma med babysar, de vill hålla dem i sin famn, de vill dofta, paja och pussa dem. Mellan spring- och rop- och härjvarven stannade de upp, nosade och pajade. Sötisar var de, alla tre.
Och jag nosade allt jag kunde, för att få lite babydoft att fastna i mitt minne, i min näsa.
Det blir kanske bilder senare. Till dess får ni klara er med plättstekningsbilden.
Babydoft är det bästa jag vet.
Mina små älskar babysar. De är så varsamma med babysar, de vill hålla dem i sin famn, de vill dofta, paja och pussa dem. Mellan spring- och rop- och härjvarven stannade de upp, nosade och pajade. Sötisar var de, alla tre.
Och jag nosade allt jag kunde, för att få lite babydoft att fastna i mitt minne, i min näsa.
Det blir kanske bilder senare. Till dess får ni klara er med plättstekningsbilden.
25.1.13
Suddiga hälsningar från Kalle & Musse
Hälsningar ändå av kända filurer. Visst är det jobbigt att lyssna på storyn, men om man endast fokuserar på dem som uppträder, då är man nog imponerad. Eller inte vet jag om MAN är imponerad, jag är. Att de är så skickliga, så många och att de satsat stort på dräkter och dekor. Visst är det en upplevelse. Till och med för oss vuxna.
Suddigt värre!
Suddigt värre!
Farouge! We do love you!
Min bästa födelsedagspresent åt Janne igår var att barnen fick hänga med sin härliga faster och farmor och jag fick bjuda honom på mat i en av stans absolut bästa restauranger. Farouge! Pricken på i:et var att vi fick sällskap, trots min oförmåga att organisera saker i god tid, av de bästa av vänner!
Vårt jullov var så osocialt och för att överleva den långa vintern behöver vi pigga upp vårt sociala liv. Jag värderar högt tumistid, men ACK vad det var härligt att träffa lite vänner och njuta av den fantastiska Farouge-maten. Så lite bloggare är jag att jag glömde ta bild av det härliga Meza-sortimentet... Hummus, Tabbouli, Falafel och en massa annat underbart gott.
Gå till Farouge. Du kommer inte att bli besviken. Jag lovar. Igår var där lite hektiskt men mot slutet fick vi oss en pratstund med den underbara servitrisen, en av ägarna. Och blandningen av språk, finska, engelska och franska. Jag bara älskar stämningen.
A bientôt, Farouge, a très bientôt.
Vårt jullov var så osocialt och för att överleva den långa vintern behöver vi pigga upp vårt sociala liv. Jag värderar högt tumistid, men ACK vad det var härligt att träffa lite vänner och njuta av den fantastiska Farouge-maten. Så lite bloggare är jag att jag glömde ta bild av det härliga Meza-sortimentet... Hummus, Tabbouli, Falafel och en massa annat underbart gott.
Gå till Farouge. Du kommer inte att bli besviken. Jag lovar. Igår var där lite hektiskt men mot slutet fick vi oss en pratstund med den underbara servitrisen, en av ägarna. Och blandningen av språk, finska, engelska och franska. Jag bara älskar stämningen.
A bientôt, Farouge, a très bientôt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)