29. Feet

Fuskar. Idag tog jag ingen bild. Använder en gammal. Men den är festlig, tycker jag. Sandiga fötter. Längtar till sommaren. Längtar till precis just den här sanden.

Hurra en liten promenad

Idag tog jag en liten promenad med min lilla feberpatient. Det gjorde oss båda gott. Och dessutom, feberpatienten är så gott som frisk idag. Bara det där lite trötta efter att man varit febrig kvar. Imorgon får vi äntligen återgå till vardagen.

I munksnäs finns de bästa bullarna. Delivos café säljer en kanelsnurrebulle som heter Delipulla. Och oj oj vad den är god. De har snurrat i kanel o socker och äppelsylt. Ian är en bullepojke, så när vi går dit väljer han en delibulle eller en örfil. Idag blev det delibulle.

Ingen dålig promenad, som ledde till bullecafé :).

28. Trash

Så har jag då fotograferat mitt bioavfall... Det brukar jag inte. Och jag förväntar mig nog inte att någon ska tycka det här är ett läckert fotografi.

27. My name

Om att sova

Det är så viktigt att få sova. Och samtidigt är det så viktigt att få vaka. Att få ha sin egen stund på kvällen liksom. Känner ni till dilemmat?

Småbarn och sova, det är kanske det mest omtalade dilemmat. Man får aldrig sova. Och plötsligt har man monopol på att få kalla sig tröttast i världen. När det kommer ett litet barn i ens liv och man inte längre får bestämma över sitt sovande. Det är ganska kämpigt. I något skede av småbabytiden uppnår man ett aldrig förr upplevt tillstånd.

Ja, eller alla gör det inte. Alla upplever det inte så häftigt. Men de som gör det, de ser nog till att hela resten av världen vet hur tungt det är. För man tror nästan man håller på dö. Det enda i världen man tänker på är när man ska få sova nästa gång.

Och så är det inte enbart det där med att få sova som man tävlar om. Det andra man debatterar häftigt är HUR man ska sova. En del anser att barn ska få sova i sängen med sina föräldrar tills det är 6 mån, 1 år, 2 år, 7 år....? Andra anser att barn direkt ska ligga i sin egen säng och inte äntra föräldrarnas sängkammare.

Det finns saker jag inte fattar. Det är liksom det att varför måste man alls debattera det här? Alla får väl göra som de vill. Om något barn vill sova med sina föräldrar och föräldrarna mår bra av det, go for it. Om ett barn inte mer vill sova med sina föräldrar, låt det sova i sin egen säng. Och ifall föräldrarna inte mår bra av att ha sina barn sovande i sin säng, då måste också det problemet åtgärdas. Låt människor göra som de vill.

Men det var egentligen inte alls det här allt jag sku skiva om, utan det jag sku skriva om var att i morse klockan 6 tassade en liten in till mitt rum o kröp in under mitt täcke. Jag var ganska trött och sur och mumlade att det ännu är natt. Det här händer ibland och oftast brukar han inte somna, utan det blir tidig väckning för mig. Men den här morgonen, kanske berodde det på stegringen, somnade han. Tätt ihopkrupen mot mig.

Jag tror det var den lyckligaste stunden i mitt liv på länge. Det är magiskt att få ha ett litet värmebatteri bredvid sig och att själv slumra in.

Jag borde verkligen förstå att njuta, för snart är barnen stora och så är det förbi med tätt ihopkrupna, nattdoftande, nattvarma småttingar med klibbiga mjuka fötter.

Veckoslut med en tuffing

Jag skrev redan ett inlägg om att vi skulle få fira veckoslut med en snart 7-åring. Lillebror sku få åka på ett helt eget äventyr till Åland med momi och moffa.

På lördagen gjorde vi en runda på stan och köpte lite nya kläder. Det är underligt hur alla ärmar plötsligt är korta och t-skjortorna är för korta.

Min kille valde ett par solbrillor åt sig. Han ansåg att de är otroligt praktiska, med spegel och allt. O visst är de det.

Dagens sallad

Idag fick jag stanna inne hela dagen för Ian var sjuk. Hög feber efter det fina äventyret till Åland. Jag tycker alltid det är tungt med de där sjukdagarna. För jag vill så mycket ut och lufta på mig. Men det kan man inte göra om en liten är sjuk. Så då får man göra det bästa av situationen och njuta i de små stunderna. Ja, visst är det bra att få vara hemma med sitt barn när det är sjukt. Det är ju absolut så. Men lite kan man lyxa till det, till exempel med den godaste salladen. (Ja sorry, det blev lite skrytigt, för jag tillredde den helt själv).

Är det nån annan som kunde leva resten av livet på en sallad med feta, avocado, oliver och en god vinaigrette?

Och ja, jag måste fnissa lite. För visst är det så att bloggare alltid postar bara sina fina, estetiska och hälsosamma maträtter i sina bloggar. Ingen visar upp sin leverlåda, färdiga spenatplättar eller saarioinens pizza?