Otålig o kläderna

Jag skulle skriva ett snabbt inlägg för ni är säkert alla grymt nyfikna på hur jag sedan gjorde med de där kläderna jag så väntade på. 
Jep, min vana trogen var jag otålig och gjorde en liten tripp till den där Siwa butiken för att kolla ifall mina kläder hittat fram. Och ja, paketet hade just anlänt så jag fick det. Det var roligt. 


Spännande. Jag hade beställt två tunikor och en tröja. Och märket var okänt för mig så då tycker jag alltid det är jättesvårt att avgöra vilken storlek man ska välja. Ibland har det gått så att den största storleken tyvärr varit för liten och ibland är ärmarna för korta, annars bra. eller nåt annat. Ni vet, sådär att kläderna bara inte sitter.


Så det var spännande att testa. Tyvärr blev jag tvungen att skicka tillbaka de båda tunikorna för de var helt fel storlek. Denna gång var de faktiskt enorma. Men en tröja fick jag. Och det var ju bra det.

Landskamp

Det var den där humorlandskampen jag skulle berätta om. 


Det var ju hur roligt som helst. Jag var lite orolig att det inte skulle bli av. Janne som jag ju sku få gå på teaterdejt med kände sig krasslig på fredagen o försökte skaka av sig sin stegring på förmiddagen. Men till all lycka var han tillräckligt kry för att ta sig till svenska teatern med mig.


Vi hade inte så höga förväntningar, men blev glatt överraskade när Stan sprang in på scenen, han var konferencier och han höll reda på poängen. Det var dock inte alls objektiv bevakning, vilket ledde till att Finland vann kampen. 


Glad blev jag av att se att jag och André bar skor av samma märke. Vi hade lite olika modell på oss den kvällen, men det gläder att se såna fina skor på scen.


Jag hade inte någonsin sett de tre andra humoristiska männen som uppträdde. Så det var nya bekantskaper. Anders Helenius från Finland och från Sverige Roland Ulvselius och Kristoffer Appelquist. Ja visst var de roliga. Emellanåt hade vi så roligt så det kändes i kinderna.


Jag måste säga att jag uppskattar verkligen Andrés humor. Jag vet inte, det är något i hans stil som tilltalar mig. Och speciellt förtjust är jag när han pratar finlandssvensk gubbengelska. Då blir jag glad. Det är inte alls alla som förstår hur roligt det låter. Hahhaa.

Läsa böcker i sängen

Idag skulle jag lite mysa med Noa och läsa en bok. Han som många andra av hans kamrater gillar LasseMaijas detektivböcker. Personligen tycker jag de är jätteroliga men förstår inte varför personerna i böckerna ska vara så fula. Illustrationerna tilltalar mig inte alls. Historierna är roliga. 


Vi lade oss på sängen o jag sku läsa, idag var det Tågmysteriet som gällde. 
Men jag har ju ett problem. Jag blir så trött av att ligga i en säng o läsa. Jag borde alltid sitta. Jag läste o slumrade o läste o slumrade. Noa väckte mig med jämna mellanrum o så läste vi vidare. Det var absurt. Jag somnade liksom för en eller två sekunder, och sen fortsatte vi läsa.


Hur kan man vara så trött utan att ens ha någon vettig orsak? Jag vet inte. Trots tröttheten lyckades vi läsa hela boken. När vi äntligen löst mysteriet i sällskap av Lasse och Maija somnade jag direkt. Absurt måste jag säga.


Det här är ett litet problem. För jag skulle älska att läsa i min säng ibland på kvällarna. Men jag somnar direkt. Det går inte. Kanske jag blir piggare någon gång.

Sverige-Finland

Idag blir det kamp mellan Sverige och Finland. Undrar hur många som kommer att följa med den kampen? Vem är intresserad? Hur många poäng blir det för vart land? 


Nu snackar jag inte fotboll, inte handboll, inte ishockey, faktiskt inte någon form av sport. Jag pratar skratt. Och humor. Humorlandskampen! Jag hejar på båda lagen, jag hejar o hoppas det blir jätteroligt. 

Vart ska jag cykla?

Mitt liv går just nu ut på att fundera vart jag kunde cykla. Och vilken väg jag ska åka. Det är ganska roligt. Jag är fortfarande tokig i den där cykeln. Bara så ni vet.


O igår fick den dessutom en fot. Snart har den även en lampa. Den utvecklas.


Jag funderar ännu på om jag skulle hitta på ett namn åt den. Eller ska den bara heta Pelago? Pelago kunde vara cykelns efternamn. Men den sku nog behöva ett personligt namn. Jag vet nog att cykeln är en flicka. Det måste hon ju vara. 
När jag cyklar till stan, för det är nog dit det bär av, så ska jag fundera på det där med namnet.

Första maj

Så var det kalaset undanstökat, det där första maj-kalaset. 

En stor vän av första maj kan man väl inte anklaga mig för att ha varit. Jag tycker faktiskt det har blivit bättre med åren. Eller tja, som liten var det väl ok. Alla verkade glada och man fick sin traditionella ballong. Vi var visst någon gång på nåt trevligt litet finlandssvenskt partaj, men sillis o sånt. Men egentligen kommer jag inte ihåg så mycket. Det var nog bara den där ballongen som var något. 

När jag blev äldre skulle det väl höra till att man först sprang omkring på kajen i Helsingfors. Men det var väl bara en enda gång det riktigt lyckades. Också den gången åkte jag hem när jag fått nog. Före de andra liksom.

Sedan skulle man studera och klä sig i någon overall o springa omkring i Brunnsparken. Ja för Kajsaniemi, det var helt klart inte min grej. Men inte heller här klarade jag mig riktigt. Jag hade ju ingen studentmundering. Ja, studentmössa ägde jag nog men av någon orsak ville jag inte klä ut mig till Ylioppilas Larvanto, som var en av Pirkka-Pekka Petelius sköjiga figurer. Men alltså den där haalaren eller kanske det heter overall på svenska, en sådan ägde jag inte. Jag var lite upprorisk och ville inte ha en sån. 

Skaffade mig i ett tidigt skede en såndär studentpipo (undrar vad den officiellt heter på svenska?). Den använder jag fortfarande. Den värmer trevligt eftersom det sällan är jättevarmt ändå.

Och sedan var det liksom över. Studietiden och det där med att trängas på några bergsknallar med tusentals andra. Jag lider väl av någon form av människoskräck, så att trängas där med andra glada, funkade inte många gånger. 

I år blev det liksom förra året gårdsfest. Grannarna verkar inte heller känna dragning till stan med sina barn. Förra året var det usligt väder, då hade vi picnic i grannens garage. I år var det vackert, vi kunde ha picnicen på gården. Våra gemensamma barn sprang omkring och lekte, och vi vuxna delade lite på ansvaret. 

Igår var jag så slut efter den väldiga mängden frisk luft, så jag klarade inte av att plita ner denna lilla rapport. Första maj är faktiskt ok nu för mig. Den lilla hemråtta jag är får fira, i gott sällskap.

Glada korvar på glada första maj.

När man väntar på något gott

...väntar man alltid en hel evighet. Det brukar jag säga. För så är det ju. Det stämmer så gott som alltid. Speciellt när man är så otålig som jag.

Jag har beställt lite nya kläder på nätet. Och nu har jag väntat snällt o tålmodigt i några dagar. Hur länge ska man vara tvungen att vara tålmodig o inte skrika? Det är nämligen så att jag har förr beställt kläder på nätet och alltid när de där arma kläderna ska komma till den där ena speciella butiken på Mechelingatan, då är det alltid strul. Jag får aldrig något meddelande, fast de lovat. Och så när jag slutar vara tålmodig o trevlig och skriver ett lite anklagande och argt meddelande till webbshoppen får jag alltid ett otroligt vänligt svar att kläderna varit på väg hur länge som helst och att de nog måste ha kommit fram. Någon har bara glömt bort mig. 

Så åker jag iväg till butiken o där står en massa människor som vill betala för sina bananer. Och så kommer jag med min förfrågan om de har sett till mitt paket. Det blir en jättekö o det stackars biträdet som alltid är ensamt i butiken går mellan bakrummet o kassan o hittar inte mitt paket. 

Till slut brukar det gå så att när alla har fått betala för sig o gått ut o kön en stund är lite kortare, då säger det klick o paketet hittas direkt. 

Jag är otålig, jag vet. Jag är kanske inte gjord för det här med att beställa kläder över nätet. Jag vill ha genast genast. Eller så är bara inte alla som gett sig in i businessen klara för att betjäna just såna som mig. Va vet jag. 

Har alltså inte fått nåt litet meddelande om att mitt paket anlänt. För 7 dagar sedan var paketet i Lübeck. Kan det ha sprungit till butiken på dessa dagar, eller borde jag ännu vänta?