Goda grannar

Jag har någon gång i bloggen talat om mina grannar. Jag har nämnt att jag fört mysli åt dem. När jag bakar bröd brukar jag baka ett par extra och föra till dem. Jag gillar idén med att sprida lite gott omkring sig. Jag tycker i princip det är roligare att ge än att få. Det låter sliskigt och som en underlig kliché. Men okej, då är jag en sliskig kliché. Det bara är så.

En dag när jag kom hem och var trött doftade det härligt i trappan. Det doftade nybakad bulle. Jag visste att bulldoften inte kom från mitt hem, för jag var inte hemma (ingen annan heller, för den delen) och det är i princip bara jag som bakar.

Vi kom in och jag började fundera på att kanske baka, jag med. Fast jag kände att jag egentligen inte skulle orka och att vi borde satsa på matlagning först, bulle sedan.

Pip. Mobilen skakade till.

"Jag har bakat bullar här i nedre våningen, kanelbullar. Skulle det smaka? Bullbudet är strax på väg upp till er med några!"

Ja, ibland känns det där med att få också rätt bra.