Den lilla killen är snart 3 månader gammal. Och bedårande som bara den. Vi gjorde allt möjligt. Han åt, han beundrade sig själv i spegeln. Han låg på sin lilla filt och kämpade medan jag såg på och berömde honom allt vad jag kunde. Han tog en tupplur, han log, han jollrade. Jag läste för honom och jag sjöng. Det var en språkbadseftermiddag för honom.
Man skulle inte tro att jag inte är en bebismänniska. Jag är det egentligen inte. Men när en så tjusig kille kommer o hänger med mig, då blir jag en bebismänniska. En liten stund. Ett ögonblick.
Tyvärr vågar jag inte lägga in en bild på honom, men jag kan lägga in en bild på hans vagn i stället. I den låg han o sov, en så kallad power nap.
Det var kalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar