Det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Utan om en skatt jag hittade längst bak. Det var en munkjacka (vem använder det ordet egentligen, huppare brukar det heta i min värld). Den har varit en stor favorit. Den är ursprungligen min mans. Sen har jag lånat den mycket o speciellt god var den när jag var gravid.
Där låg denna pärla, längst bak i mitt skåp. Skruttig o bortglömd.
Tog en bild av bilden på ryggen. Hos någon medelålders Helsingforsbo kan den väcka någon god känsla. Ett gammalt minne kanske?
Det här är något, inte sant? Ja, den har ju några år på nacken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar