30.4.13

Vappenögat

Det var lunch med korv o sill o potatissallad idag. Va överraskad jag blev av att möta ett gloende öga i sillen. Va glad jag blev att jag hann plocka det åt sidan. O vad mycket humor det kan bli vid matbordet av ett litet öga.

Att hitta ett öga i sillen är som mandeln i julgröten.
Någon tappade matlusten. Det var fel. Men nog var det ju lite roligt. Om man frågar mig alltså.

Glad vapp. Kom ihåg, det e alltid någon som vakar över dig :).




- Posted using BlogPress from my iPhone

24.4.13

Snyggt men sjukt

Den här sidan lämnar ingen oberörd. Eller inte mig i alla fall.
För det första är det en snygg helhet. Men för det andra är det här ju faktiskt sjukt. Allt det hat folk har inom sig.
Bra att vi också tar upp det här i Finland.

Ni har säkert alla sett den, den har varit ute o seglat i sociala medierna. Men om ni inte sett den, ta en titt.

Vi vet var du bor.

Pinsamt...

...är att läsa sina gamla blogginlägg o hitta massor med skrivfel o grammatabbar. Urk. Samtidigt är det en liten övning för mig. Att kunna ge ifrån sig sina tankar, ganska råa, inte så genomarbetade o bristfälliga. Har en tendens att ruva på texter i all oändlighet. Om man gör det är ju allt gårdag o redan förbi.


- Posted using BlogPress from my iPhone

22.4.13

Nya springupplevelser

Idag har jag provat på nåt nytt. Jag har sprungit tillsammans i trevligt sällskap. Jag är inte så bra på det här med att springa i lag. Tycker det är härligt med egna springturer, att njuta av min egen tid, av mitt eget goda sällskap, liksom. Dessutom har jag alltid tänkt att jag blir så andfådd, hur långsamt jag än springer, att det inte går att prata. O så tänker jag, att jag har så usel kondis, att den jag springer med inte får nåt ut av att springa med mig, för jag är bara en propp, ett stopp o en fartbegränsning.

Idag bjöd jag i alla fall med min söta son på spring. Vill du komma med på cykel, så behöver jag inte springa ensam?
- Egentligen sku jag hellre stanna ute på gården med pappa o Ian, sa han.
Det är okej, jag kan bra springa ensam.
- Hur lång tid springer du?
Det blir kanske 40 minuter, kanske lite mer.
- Okej jag kommer ändå.

Och så blev det. Det blev tripp till Gallen Kallela. Inte så långt, för han ville svänga då. O det passade mig. Jag njöt faktiskt. Vi hann prata lite, han fick köra hårt i backarna, trampa trampa uppför, och träna på att köra genom att hålla i styret med bara en hand.

Det var faktiskt ett lyckat koncept. Jag tänkte inte alls på hur fort jag sprungit, hur långt jag sprungit. Det gick egentligen hur enkelt som helst, trots att jag tänkte att idag kommer jag inte att orka en meter efter cykelturen. Men det blev bättre.

Vi avslutade med armpressar o magmuskelövningar. Fast jag blev ensam med magmusklerna, då orkade han inte mer. Och jag förstår honom.

Kommer du med en annan gång?
- Jo det gör jag gärna.

Det var lyckat. Tyckte i alla fall jag.

Pelago, I love you

Idag var det premiär för i år. Pelago tog mig till jobbet. Det var härligt och hemskt. Jag trodde jag sku dö. Dö på morgonen kl. 6.23 när jag trampade iväg. Trampade upp för backen till fågelsången.

Men härligt att känna vinden mot kinden, att trampa iväg. Att inte sitta i spårvagn, att ha sportat lite. O Pelago rullar som en Gud.

Jag håller ändå fast vid min bekvämlighetsstrategi. Cykla då vädret är ok. Annars får det vara. Så det så.





- Posted using BlogPress from my iPhone

21.4.13

Ett vidrigt äppelprojekt

Har ni sett mitt vidriga äppelprojekt på jobbet? Köpte för 4 månader sedan ett grönt äpple. Det blev inte av att äta det. Nu har det stått i mitt rum redan länge. Undrar hur det ser ut när det är ett år gammalt?




För ett par månader såg det ut såhär!



På fredag såg det ut såhär! Smaskigt!