Idag har det varit en fin dag, men en tråkig grej har vi upplevt.
Såhär är det: Vi bor precis invid färjan som för en till Skåldö. Vi brukar åka över med färjan på somrarna. Det brukar vara vår sommarutfärd. Det roliga är att vi tar färjan och sedan åker vi till Sommarö, där det finns en riktigt äkta sommarbod. I sommarboden kan man köpa det mesta, men det viktigste är att där kan man köpa glass.
Det fina med Sommarö är att där finns en liten miniatyrkopia av skåldö färjan. En liten färja som är på land som barnen kan leka i. Vi har flera somrar i rad åkt dit. Alltid har jag haft med mig kameran o tagit bilder av barnen. Vi har fört vänner dit, för färjan är så rolig.
Idag när vi kurvade in på parkeringsplatsen, ja, faktiskt just innan vi nådde den, sade jag åt min mamma att jag fasar för den dag då lillafärjan inte mer finns. Och i samma stund insåg jag att den dagen var kommen... Vad besviken man kan bli, när inte lillafärjan mer finns? Sablar sablar, dubbelsablar sa min son. Jag sku ha kunnat säga något mycket fulare. Men nöjde mig med att säga ÄSCH.
Jag minns att lillafärjan förra sommaren redan var ganska skraltig. Skruttig. Men jag kunde inte tänka mig att det sku vara så fatalt. Vi får helt enkelt nöja oss med att titta på gamla bilder av lillafärjan.
RIP lillafärjan! We will always remember you!
28.6.12
Sommarfiiling
Efter allt detta gnäll om dåligt väder ska jag vara miss positivity idag o skriva om hur det kan vara när solen äntligen visar sig på eftermiddagen och när jag äntligen ser min strand som den ska se ut.

Jag ser glada barfota märken i sanden.

Jag ser barn som doppar sig i havet.

Jag ser barn som hoppar glatt omkring och inte bara vill sitta inne o spela videospel.
Utöver det här positiva doftar min tvätt så gott för jag har haft den ute o torka. Ja ja ja, hurra säger jag.
Jag vill ändå påpeka att vattnet är endast 16 grader, så jag tycker det är ganska modiga små liv som vågar sig i. Själv har jag vinterturken (päls jag vet att det heter päls men turk låter skojigare) kvar o har doppat bara en halv stortå idag. Too damn cold, säger jag.

Jag ser glada barfota märken i sanden.

Jag ser barn som doppar sig i havet.

Jag ser barn som hoppar glatt omkring och inte bara vill sitta inne o spela videospel.
Utöver det här positiva doftar min tvätt så gott för jag har haft den ute o torka. Ja ja ja, hurra säger jag.
Jag vill ändå påpeka att vattnet är endast 16 grader, så jag tycker det är ganska modiga små liv som vågar sig i. Själv har jag vinterturken (päls jag vet att det heter päls men turk låter skojigare) kvar o har doppat bara en halv stortå idag. Too damn cold, säger jag.
27.6.12
Depression och väder
Idag stod det i tidningen att vi behöver solen för att må bra. Att en regnig sommar som den här nu varit till o med kan göra att folk blir nedstämda o deppiga.
Som jag väl redan ett antal gånger antytt så har jag varit lite sur på vädret. Jag är i mitt sommarparadis, stranden bara ropar på mig o mina barn. Så bara regnar det. Vattnet i havet blir kallare för varje dag. Det är bara orättvist.
Men idag tänkte jag att jag ska göra något åt saken. Så jag gick ut på terassen o ropsjöng: KaKKaVäDEr ge dig iväg. Så tog jag några arga danssteg. Jag blev tillsagd att man inte får säga så, men då sade jag åt mitt kloka barn att visst får man, är vädret skitigt så får man säga det.
Efter mitt LillaMy-aktiga utbrott tittade solen fram och sedan fortsatte det att regna i olika etapper. Imorgon tänker jag göra lika, ifall vädret fortsättningsvis är kakka.
Så det så.
Som jag väl redan ett antal gånger antytt så har jag varit lite sur på vädret. Jag är i mitt sommarparadis, stranden bara ropar på mig o mina barn. Så bara regnar det. Vattnet i havet blir kallare för varje dag. Det är bara orättvist.
Men idag tänkte jag att jag ska göra något åt saken. Så jag gick ut på terassen o ropsjöng: KaKKaVäDEr ge dig iväg. Så tog jag några arga danssteg. Jag blev tillsagd att man inte får säga så, men då sade jag åt mitt kloka barn att visst får man, är vädret skitigt så får man säga det.
Efter mitt LillaMy-aktiga utbrott tittade solen fram och sedan fortsatte det att regna i olika etapper. Imorgon tänker jag göra lika, ifall vädret fortsättningsvis är kakka.
Så det så.
Glassglada
Sommaren går ut på att äta så mycket glass som möjligt. Idag blev vi otroligt glassglada då vi märkte att: JA glasskiosken nära båten Sunnan i Ekenäs visst är öppen. Och JA de säljer fortfarande papagalloglass där. Ja vi blev så glada att vi genast måste gå uppsöka den, trots att det regnade lite.
Som sagt, sommaren går ut på att äta hur mycket glass som helst, oberoende av väder och vind.

För ovanlighetens skull ska jag lägga ut mina glassätande barn på nätet som bevis på att det stämmer, det där med glass.
Som sagt, sommaren går ut på att äta hur mycket glass som helst, oberoende av väder och vind.

För ovanlighetens skull ska jag lägga ut mina glassätande barn på nätet som bevis på att det stämmer, det där med glass.
Dagens iakttagelse: Ninja i parken
Idag tog jag mina små till Lejonparken i Ekenäs. Det är alltid en höjdare att gå dit. Det är faktiskt en lyckad park. I alla fall för lite äldre barn. Mycket att klättra i, snurr o sånt. Men det var egentligen inte en analys av parken jag skulle bjuda på. Nej det var en parkiakttagelse jag skulle bjuda på.
Jag märkte att jag är en så väluppfostrad människa att jag inte täcks stirra. Inte sådär som barn gör. Jag var glad att märka att mitt ena barn täcks stirra, för han är en riktig observatör.
Det var nämligen en ninja i parken. En äldre man som hoppade omkring i parken iklädd någon kampsprotsdräkt. Han var överallt, han hängde i klätterställningen o skrämde barn genom att titta ut på de märkligaste ställen. Han hoppade o slängde sig över staket och räcken. En flicka klättrade upp för rutschbanan o när hon var nästan uppe tittade samurajgubben fram o hon blev så skrämd så hon åkte ner för banan.
Han hade också spänt fast ett par remmar i en klätterställning o där tänjde han o åkte fram o tillbaka, neg o bugade samtidigt som han höll i remmarna på olika sätt.
Det var väldigt absurt det hela. Han var liksom i en lekpark o hade ett träningspass där då det var prime time för barnen. Det var massor med barn o han hoppade omkring där som det vigilantaste av dem. O han måste ha varit åtminstone 50 år gammal, kanske till o med mer. Han var helt gråhårig.
Jag måste säga att jag var lite förvånad och hade väldigt svårt att förhålla mig till det hela. Jag märkte också att alla vuxna som var där med sina barn var väldigt konstiga. Ingen visste vart man skulle titta. Barnen tog det förstås mycket bättre. De tog gubben som han kom. O de tittade nyfiket, sådär som vi alla vuxna också hade velat göra.
- Posted using BlogPress from my iPad
Jag märkte att jag är en så väluppfostrad människa att jag inte täcks stirra. Inte sådär som barn gör. Jag var glad att märka att mitt ena barn täcks stirra, för han är en riktig observatör.
Det var nämligen en ninja i parken. En äldre man som hoppade omkring i parken iklädd någon kampsprotsdräkt. Han var överallt, han hängde i klätterställningen o skrämde barn genom att titta ut på de märkligaste ställen. Han hoppade o slängde sig över staket och räcken. En flicka klättrade upp för rutschbanan o när hon var nästan uppe tittade samurajgubben fram o hon blev så skrämd så hon åkte ner för banan.
Han hade också spänt fast ett par remmar i en klätterställning o där tänjde han o åkte fram o tillbaka, neg o bugade samtidigt som han höll i remmarna på olika sätt.
Det var väldigt absurt det hela. Han var liksom i en lekpark o hade ett träningspass där då det var prime time för barnen. Det var massor med barn o han hoppade omkring där som det vigilantaste av dem. O han måste ha varit åtminstone 50 år gammal, kanske till o med mer. Han var helt gråhårig.
Jag måste säga att jag var lite förvånad och hade väldigt svårt att förhålla mig till det hela. Jag märkte också att alla vuxna som var där med sina barn var väldigt konstiga. Ingen visste vart man skulle titta. Barnen tog det förstås mycket bättre. De tog gubben som han kom. O de tittade nyfiket, sådär som vi alla vuxna också hade velat göra.
- Posted using BlogPress from my iPad
Kyylä - Observatören
Jag brukar skoja med min granne om att jag är nyfikna på vad som sker på gården, vad våra grannar har för sig. Vem som grillar sent i natten när det ryker? Vi skickar ibland sms åt varann för att fråga: Varför grillar de där inte med kol i grillen, varför bränner de ved? Och ryker det in hos er också? Det är ganska roligt.
Jag skojar om att jag alltid varit likadan. När jag var liten satt jag på kvällen eller morgonen vid matbordet och drack te. Samtidigt tittade jag ut genom fönstret och iakttog saker. På den tiden hade vi bland annat en granne som enligt mig inte borde ha haft en bil. Hon parkerade alltid i flera långa minuter. Det lyckades aldrig första, inte andra eller tredje gången heller... Jag blev så full i skratt av det då, så jag brukade hålla utkik efter henne, när kommer hon igen för att parkera.
I ett skede bodde också en väldigt söt hundvalp i vårt hus, den brukade vi titta på. Ja, vi höll utkik efter den. Den förgyllde vår dag.
Idag är jag likadan. En riktig kyylä, som man kan säga på finska. Ett bättre och mer beskrivande ord kan jag inte komma på på svenska. Observatör, men det har en lite lustig klang, det där kyylä.
Nu då jag är här i Ekenäs har jag inga grannar att observera. Men till all lycka åker det båtar förbi. Man kan kommentera ifall de kör för nära, fiskar för nära stranden, hur de stannar eller inte stannar vid då färjan åker. Det finns nog en del att observera.
Ikväll då jag skrev ett meddelande till min granne kunde jag samtidigt observera hur hararna hoppade fram och tillbaka utanför mitt hus. Än sprang de hit o än dit. Det var ett huvudlöst springande. Jag berättade det för min granne i mitt sms. Hon svarade att en äkta kyylä hittar alltid lämpliga objekt. Och visst har hon rätt. Det sitter tydligen i mig, det där med att hålla reda på vad som sker runt om mig.
Borde jag bli orolig? Nja, jag tror inte. Jag tror jag också i fortsättningen ska förhålla mig till detta med rikligt med humor.
Jag skojar om att jag alltid varit likadan. När jag var liten satt jag på kvällen eller morgonen vid matbordet och drack te. Samtidigt tittade jag ut genom fönstret och iakttog saker. På den tiden hade vi bland annat en granne som enligt mig inte borde ha haft en bil. Hon parkerade alltid i flera långa minuter. Det lyckades aldrig första, inte andra eller tredje gången heller... Jag blev så full i skratt av det då, så jag brukade hålla utkik efter henne, när kommer hon igen för att parkera.
I ett skede bodde också en väldigt söt hundvalp i vårt hus, den brukade vi titta på. Ja, vi höll utkik efter den. Den förgyllde vår dag.
Idag är jag likadan. En riktig kyylä, som man kan säga på finska. Ett bättre och mer beskrivande ord kan jag inte komma på på svenska. Observatör, men det har en lite lustig klang, det där kyylä.
Nu då jag är här i Ekenäs har jag inga grannar att observera. Men till all lycka åker det båtar förbi. Man kan kommentera ifall de kör för nära, fiskar för nära stranden, hur de stannar eller inte stannar vid då färjan åker. Det finns nog en del att observera.
Ikväll då jag skrev ett meddelande till min granne kunde jag samtidigt observera hur hararna hoppade fram och tillbaka utanför mitt hus. Än sprang de hit o än dit. Det var ett huvudlöst springande. Jag berättade det för min granne i mitt sms. Hon svarade att en äkta kyylä hittar alltid lämpliga objekt. Och visst har hon rätt. Det sitter tydligen i mig, det där med att hålla reda på vad som sker runt om mig.
Borde jag bli orolig? Nja, jag tror inte. Jag tror jag också i fortsättningen ska förhålla mig till detta med rikligt med humor.
25.6.12
Rada skorna
På kvällen radar jag skor vid dörren till vårt lilla hus. I normala fall, på dagen, är det en obestämd hög med skor framför dörren när man ska ut. Alla byter skor hela tiden o lämnar skorna framme. Men på kvällen, innan jag går o lägger mig brukar jag rensa i skohögen. Lägga undan de skor jag inte tror behövs först på morgonen. Och så radar jag dem efter varann, en rad för varje människa.
Nu är vi ute i Ekenäs och tyvärr fattas en viktig person här. Så det är bara tre skorader vid dörren. I varje persons rad finns ett par stövlar, ett par slipons och ett par strandtossor eller släbäre som de heter hos oss.
Jag anar att vi inte i morgon kommer att behöva släbäre, de har lovat kyligt väder. Men jag lägger fram dem i alla fall. I hopp om värme.

Nu är vi ute i Ekenäs och tyvärr fattas en viktig person här. Så det är bara tre skorader vid dörren. I varje persons rad finns ett par stövlar, ett par slipons och ett par strandtossor eller släbäre som de heter hos oss.
Jag anar att vi inte i morgon kommer att behöva släbäre, de har lovat kyligt väder. Men jag lägger fram dem i alla fall. I hopp om värme.

Prenumerera på:
Inlägg (Atom)